Moyachan

Höstens krispiga löv

Kategori: Vanligheter

Varför kommer jag alltid på att skriva på bloggen när tiden inte riktigt finns?
Jag ska snart ut tillsammans med Tove till deras stuga på Tärnögen under helgen och hennes pappa hämtar oss om kanske en kvart?
Mycket har hänt. Håret är nu äntligen rosa, en till tatuering är satt på kroppen och jag har nu börjat på Bibliotek och informationsvetenskap (BIV) programmet på universitet. Det är rätt intressant att trots att jag känner mig rätt skolless är det ändå mer saker jag vill lära. Början på detta program har varit tuff och snart ska jag ha min första salstenta som jag är nervös över. Utöver det så jag känner jag den mysiga nostalgin krypa i kroppen nu när hösten är här. Den krispiga luften, alla mysiga stickade tröjor man kan använda, allt TE men kan dricka och dessutom alla böcker man kan läsa. Jag tror faktikst att hösten sakta börja bli min favorit årstid.... alla årstider har såklart sin fina sida men just hösten är det något speciellt med. Vet inte riktigt varför. 
 
Nu måste jag sluta skriva för Toves pappa kommer snart och hämtar upp oss. Men hoppas de tappra själar som läser detta har det fint och hoppas inte mörket äter upp er lycka på grund av mörkret.
 

Fint ord


Kommentera inlägget här: