Moyachan

Så glömde jag ännu en gång av att skriva i min kära blogg.

 

Det har inte hänt så mycket egentligen. Mer än att jag snart är klar med min B-uppsats som i veckan ska opponeras på. Det är nervöst, jag vill inte behöva göra om detta. Samtidigt som det känns som att jag lagt ned alldeles för lite tid på detta så har personer som läst det sagt att det är bra. Jag får alltid en ångestklump när det gäller att bli bedömd, jag gillar det inte. Nåväl, snart är det över och jag kan fokusera på att enbart jobba.Det är skönt för då kan man gå dit, jobba, gå hem och fokusera på annat seda. Som att skriva, rita, läsa göra vad som helst utan att ha den underliggande stressen att man borde plugga. Dessutom kommer det ut nya säsonger till mina favoritanimer lagomt till att jag har uppehåll. Det är så härligt när man har sådana saker att se fram emot. Små ljusglimtar i vardagen som gör allt lite lättare.

Såg nyss avsnitt sex av fjärde säsongen av Game of thrones och jag måste säga att det bara blir mer och mer spännande! Detta avsnitt var väldigt intensivt och jag spillde nästan ut mitt te i knäet alldeles i slutet. Lite synd att man snart sett klart denna säsong också, man blir så uppslukad av det att man sitter som på nålar. Femtio minuter känns som en kvart och man blir alltid lika förvånad när avsnittet slutar för man vill enbart ha mer, en slags hunger som är omöjligt att mätta tydligen. Borde egentligen läsa böckerna men har inte kommit mig för det än, finns så mycket fler böcker som lagts upp på travar och min mentala lista över titlar vars berättleser jag måste läsa blir enbart längre och längre. 

 

Värmen har i alla fall kommit på riktigt nu. Idag kändes det som att jag skulle smälta bort när jag satt och skrev på min B-uppsats. I söndags behövde jag endast en långärmad tröja på mig för att slippa blåsten när jag tog en promenad och sedan satt mig uppe på en undangömd mur i skogen för att läsa. Jag har insett att jag tycker verkligen om den muren. Man kan sitta där och tänka och fundera medan vinden visslar mellan grenarna och solen skiner och värmer en. Jag är glad att jag fann detta lilla hemliga paradis.

 

Helgen har också varit bra. I lördags följde jag med till stan med några vänner. Det var länge sedan jag var på stan för onsdagar har oftast varit min dag att strosa runt i butiker i väntan på Tove. Men eftersom att jag jobbar nu har det inte hänt på länge. Jag köpte i alla fall en tröja på H&M med katter på som jag inte har kunnat släppa tankarna på enda sedan jag såg den första gången, regnbågskatter kändes helt enkelt som jag. Trots att plåboken skrek så var viljan att ha den tröjan starkare. Ångrade inte heller att jag köpte den, tyget var mjukt och jag kommer använda den ofta.

 

Efter det åkte jag hem till mamma och pappa för att äta middag. Det blev pappas grillade kött och mammas potatisgratäng. Om det är något som skriker sommar för mig så är det just den kombinationen. Vi har alltid ätit det på sommaren och jag lessnar aldrig på det just för att det skriker sommar.  Sommaren kommer äntligen, sommaren....

 

I ren frustation efter att ha stirrat på ett worddokument i en halvtimme så pluggade jag in musik i öronen och begav mig ut på en lång promenad. Jag gick tills jag kände mig trött och nöjd och sedan satte jag mig uppe på en mur i skogen och började skriva. Lite på B-uppsatsen som nu kommer ligga som en stressfaktor tills den är klar. Men också på annat. Tillslut la jag mig bara ned och såg upp mot himmelen och lyssnade på musik tills jag blev för kall för att sitta still längre och jag började bege mig hemåt. Och nu sitter jag med en kopp te, lagomt trött och frusen men hjärnan bombaderas inte med stress och tankar i alla fall.
     Jag har skrivit ned rätt mycket till min B-uppsatts och jag är klar med inledning och syfte och vilka källor som ska användas. Nu är det bara sådär tusen sidor (en mycket överdriven siffra som ni inte behöver lägga värde i) till som ska skrivas. Inte blir det bättre att såklart just precis nu har jag fått idéer till min bok och vill skriva på den? Kan inte saker bara lugna ned sig, lite grann i mitt huvud?

Nåväl, ska försöka sätta mig en liten stund till med min kära uppsatts och sedan blir det middag. Efter det ska jag skriva med på min bok för det är något jag verkligen känner för… och jag måste få passa på medan inspirationen finns, vill inte ta död på den lågan som äntligen börjat brinna igen.

 

Det har blivit mycket bio den senaste tiden, men jag gillar det!

Filmen som helhet tyckte jag verkligen om. Jag gillade hur de skapade miljöerna visuellt sett och animeringarna var väldigt fina. Skådespelarinsatsen är inget jag egentligen kan diskutera, jag tyckte alla var väldigt bra. Ett stort plus i kanten till Shailene Woodley som spelade Tris, hon gjorde det superbra och trovärdig Men jag kunde störa mig lite grann på manus och hur de lagt upp scenerna samt även hur falangen De Tappra pottärteras som adrenalinjunkies och jag vet inte, de kändes otroligt flamsiga om de ska framstå som något sorts form av polis och försvar. Sedan när jag och Tove väl började diskutera var det oklart i filmen hur egentligen falangen ”De osjälviska” styr, med tanke på att det är ”De Ärliga” som är den lagstiftande makten? Det står säkert mycket bättre i boken.
Nåväl, musiken var jättebra, men vad kan man förvänta sig om Hans Zimmer?

Jag tycker att filmen verkligen var jättebra, man satt på helspänn och man fick både skratta och gråta. Detta var verkligen över min förväntan. Erica, min lillkusin som läst böckerna sa att hon var lite besviken vilket är tråkigt men som jag fått lära mig kan man inte få med allt på film. Men detta fick mig att vilja läsa böckerna, vill ju veta hur det går!