En termin på BIV-programmet är avklarad och jag står fortfarande på fötter. Det har varit en stressig tid men det känns äntligen som jag kan bryta vattenytan och ta några djupa andetag innan det är dags att dyka ner igen och undersöka det outgrundliga djupet.
Ett nytt år har också börjat, återigern så håller jag inte koll på tiden som bara flyger fram och får försvinnande snabbt. Men 2015 har som alla andra år bestått av glädje, skratt, gråt, ensamhet, bästa sälskapet någonsin, roligheter, tråkigtheter osv. Jag kan inte säga vad som har varit det bästa kontra det sämsta minnet. Allting tillsammmans bygger upp och skapar året men det var överlag bra.
Det nya året hoppas jag kommer bli bättre, som jag alltid hoppas. Med mer pengar, mer resor, mer händelser och mer underbara och fina minnen. Jag har redan planerat upp tre stora saker som kommer hända under sommaren. Fråga mig inte hur jag ska hinna med att försöka jobba också, det förstår inte ens jag. Men jag ser fram emot det i alla fall. Några mål som jar har är i alla fall:
Träna och äta mer sunt Läsa mer Rita mer Skriva mer Göra saker som DU tycker är kul Fixa Toph Cospaly
Ta körkort
Det var några av mina alla tankar som jag har planerat ska hända under 2016 och jag hoppas de händer. Jag kanske kommer tillbaka till detta inlägg och strycker under vad jag har lyckas med och inte? Tills vidare håll er till godo och jag får se när jag skriver igen,
Varför kommer jag alltid på att skriva på bloggen när tiden inte riktigt finns?
Jag ska snart ut tillsammans med Tove till deras stuga på Tärnögen under helgen och hennes pappa hämtar oss om kanske en kvart?
Mycket har hänt. Håret är nu äntligen rosa, en till tatuering är satt på kroppen och jag har nu börjat på Bibliotek och informationsvetenskap (BIV) programmet på universitet. Det är rätt intressant att trots att jag känner mig rätt skolless är det ändå mer saker jag vill lära. Början på detta program har varit tuff och snart ska jag ha min första salstenta som jag är nervös över. Utöver det så jag känner jag den mysiga nostalgin krypa i kroppen nu när hösten är här. Den krispiga luften, alla mysiga stickade tröjor man kan använda, allt TE men kan dricka och dessutom alla böcker man kan läsa. Jag tror faktikst att hösten sakta börja bli min favorit årstid.... alla årstider har såklart sin fina sida men just hösten är det något speciellt med. Vet inte riktigt varför.
Nu måste jag sluta skriva för Toves pappa kommer snart och hämtar upp oss. Men hoppas de tappra själar som läser detta har det fint och hoppas inte mörket äter upp er lycka på grund av mörkret.
Oj vi ar snart inne i Juni månad. Återigen är det skrämmande hur snabbt tiden går. Jag mår bra, sitter i sluttampen på en C-uppsatsen som snart är klar. Det känns ofattbart att jag snart, om allt går som det ska, har jag snart ett examensbevis i handen och kan skriva in en högskoleutbildning i mitt CV. Det känns otroligt konstigt! o.o
Hör och häpna så har jag börjat att gymma tillsammans med Sara och Lisa. Jag börjar bli stark och konditionen blir bara bättre och bättre för var dag. Vår familj har skaffat en hund, en söt schäfer vid namn Jessie som är ett och ett halvt år som är busigare än någonsin! Jag har fylt 23 och trots att det också känns konstigt och skrämmande försöker jag ignorera det faktumet. Och jag ska äntligen till Närcon i sommar!
Jag minns för några år sedan då jag tänkt lägga cosplayidén åt sidan. Att det verkade som en rolig grej som andra gjorde men något som jag aldrig skulle vara kapabel till. Men när man har människor runt en som är ivrig på samma sak och man peppar tillsammans så händer det något och nu idag ser jag det som självklart att skapa cosplays och åka på konvent, jag skulle känna mig väldigt tom utan det. Nu när vi är cosplaygrupp med underbara människor som jag inte kan tänka mig utan, något som jag enbart drömt om men aldrig trott skulle ske. Jag börjar känna fler och fler i denna hobby och nätverket växer allt mer, ofattbart!
Jag skulle kunna spy ut alla mina tankar men en enda sak har jag att säga att jag är glad att jag började med denna hobby och jag tänker inte sluta på ett bra tag. I sådana fall skulle det vara om jag tappar intresset och än så länge brinner cosplaylågan större än någonsin!
Med det sagt och avskrivet vill jag bara säga att jag kan inte lova mer aktivitet... men denna blogg är för mysig för mig för att avsluta helt. Med det så hoppas att jag skriver lite oftare än tidigare tills dess får de så fina själar som läser detta ha det så fint!
Min inaktivittet här är skrämmande ibland. När det väl händer spännande saker i mitt liv glömmer jag bort att skriva dem här och sedan blir det för sent att skriva om dem för de blir snabbt inte aktuella och bloggen glöms bort igen. Men jag mår fint och ska snart börja SISTA terminen på Universitetet och vilket känns läskigt för det har varit min trygghet i nu fyra år och nu kastas jag snart ut i ovissheten vad det gäller jobb, pengar osv. Allting sådant brukar lösa sig in sinom tid men just nu känns det väldigt otryggt och skrämmande. Sådana här gånger önskar jag nästan att jag gått en utbildning som genererar ett färdigt jobb, man vet vad man "blir". Sedan insåg jag igår när min syster fyllde fina 25 hur fort tiden går, som om man snabbspolar ett VHSband, och det gillas inte, inte ALLS! Vill att tiden ska stanna upp, eller att det fanns ett fusk som på sims "Aging, off", eller att man var en alv, eller vad som helst. Oändligt med tid och långsammare åldring skulle vara fint.
Men hur som helst, julen var mysig och julledigheten har varit rolig och välbehövd från min sida. Har umgåtts med fina människor och fått skrattat mycket. Jag vet inte riktigt vad jag skriva mer än det riktigt.
Ska verkligen försöka att uppdatera bättre här med animes, bio, konvent och stuff ville mest egentligen bara skriva att jag lever och att jag mår bra!
HA det gött så får vi se när jag skriver igen... förhoppningsvis snart.
Well... snön har kommit och jag halkar runt som på ett banaskal. Det är något vackert och magiskt över den vita snön som lägger sig som ett täcke över landskapet och isdropparna som frusit på trädgrenarna. Jag börjar verkligen längta till Julen nu och jag har börjat fundera över julklappar och jag måste börja beställa hem grejer till veckan egentligen. Jag är en sådan som börjar tidigt så jag slipper den stressen under december vilket kan förstöra hela julstämmningen.
Den här fredagen händer det inte så mycket, förutom att jag och Malin ska ut till mamma och pappa och hälsa på deras nya katter. Vi följde med igår och hämtade upp dem från djurskyddet men vi ska vakta dem idag för varken mamma eller pappa kunde ta ledigt, men än så länge verkar de trivas och igår tog det bara ca. 40 minuter så gick en av dem och åt mat. Än så länge heter de Telma och Louise, vi får se om de namnen byts ut, det är väl upp tll mamma och pappa I guess. Men de är så söta så och kramgoa så! Jag hoppas verkligen att de kommer trivas i vår familj!!
Louise Telma
Annars är det bra med mig, jag är lite trött idag och Casper hindrade mig från att gå upp. Hans mjuka päls och kurrande är nästan hypnotiserande ibland, man vill inte gå upp ur sängen.You gotta love cats!
Regnet öser ned och under veckan har jag försökt sitta och läsa kurslittelatur vilket är svårt när man har tankar på annat, som Casper. I måndags började stackren kräkas och dregla så Tove tog honom till veterinären, i går opererades han för tarmvred, stackaren, förhoppnignsvis kommer han hem idag. Som extramatte blir jag självklart orolig över honom och om något hände stackaren skulle jag bli jätteledsen. Men för att skingra lite tankar medan Tove varit en god matte och vakat över sin katt som bott hos hennes föräldrar så har jag hunnit äta middag hos Malin, sett klart allt det som kommtit ut av Love Stage!!, en söt kärleksanime, tvättat och nu rensat garderob och städat upp i lite skåp. Det börjar bli ruggigt kallt ute nu och regnet som sagt smattrar mot fönstren.
Dock har jag inte så mycket emot regn så länge man är klädd för vädret. Det var när jag gick hem till syster efter universitetet på en skogsväg och jag lyssnade på lite Irländska folksånger så kändes nästan som om jag var på irland och gick i något naturreservat, det var mysigt! <3
Men nu vill jag bara att Casper ska komma hem, saknat den kissen så mycket!!
Hösten har börjat krypa fram. Löven i en mängd varma toner ligger som ett skyddande täcke på marken. Man får kura under en filt när regnet smattrar mot fönstret och dricka te. Tiden går så väldigt fort och jag vet inte vart tiden tar vägen, jag kanske är alldeles för mycket på socialamedier och slösar tid? Har suttit med universitetsgrejer tills nu och funderar på att njuta av en promenad och sedan göra en kopp te. Inser att jag borde göra en massa annat men är inte riktigt på humör för något annat än att lyssna på musik och rensa mina tankar. Jag vet inte men det kanske är att vi går mot mörkre tider som gör att jag känner mig tankspridd, trött och har en miljon exstentiella tankar i mitt huvud som bara går runt.
I morgon är det skrivarlyan i alla fall och då får jag åtminstone tänka på annat. Längtar redan att få sitta på hamnmagasinet och skriva skönlittelärt och umgås med mina fina vänner där! Ugh nä är väldigt trött för tillfället och skulle behöva en energikick av något med vet inte riktigt vad.
Kawaiicon var så grymt kul att jag har svårt att sätta det i ord. Jag och Lee träffade helt underbara människor där som vi hängde med och jag önskar så att det inte var slut. Två dagar efter och jag sitter här och redigerar och dricker flummdricka och känner saknaden i kroppen sprider sig. Det är tur att halva av vårat konventgäng inte alls bor långt bort, Övik och Umeå, men halva bor i Huddick och det är lite synd, för man kommer enbart kunna träffas på konvent, suck. Nåväl, vi flummade runt, gjorde vines, fotade, folk tittade konstigt på oss men det bjöd vi på så gärna. Detta är något av en drömm för mig, att träffa underbara människor på konvent som man kan fortsätta hålla kontakten och Cosplaya mer med! Jag är så lyrisk och upp i varv så jag har svårt att hantera detta och försöka skriva något vettigt, så istället bombar jag med foton istället!
Men tack Eni, Agnes, Bex och Andreas för helt UNDERBAR helg!!
Så är det dags för konvent igen. Jag kan inte beskriva hur länge jag har väntat på detta! Det ska bli så kul och skönt att åka iväg och göra något annat och förtränga skolan ett tag. I morgon bär det av till Lee och nördigheterna kommer inte ha några gränser. Längtar som en tok och morgondagen kan inte komma fortare. Just nu lyssnar på jag på Jrock, packar ned mina cosplays och får panik nu när jag inser hur jag ska få plats med mina vanliga kläder? Men det löser sig, som alltid! Är bara så glad och så pepp så håller på att spricka!
Ikväll såg jag The Maze Runners på bio. Jag måste säga att den var bra, för att vara film. Men jag, liksom många i biografen som läst boken före suckade djupt när eftertexten började rulla. Den följde i princip inte boken alls, jag kan kalla den löst baserad på boken. I stora hela så stämde den men hur de gjorde saker, händelseförloppet stämde inte alls. Jag blir ledsen när sådant händer, såklart kan man inte ta med alla detaljer i en bok men följ åtminstone tidslinjen och de huvudsakliga händelserna. Castingen kan jag inte klaga på, Dylan O'brien, Aml Aben, Ki hong Lee, Thomas Brodie- Sangster, Will Poulter, Kaya Scodelario mfl. gör det jättebra och levererar. Dialogerna fungerar bra och ja, jag kan inte klaga på deras skådespel och sättet de porträtterar karaktärerna i boken. Men allting annat blir fel, sättet de byggt upp labyrinten, the glade, ja, inget stämmer inte överens med boken. Jag önskade att de gjort det för nu gör det inte boken alls rättvisa. Som film är den bra, mina vänner som jag såg den med som inte läst den tyckte den var spännande och ja, väldigt bra. Som alltid ska man försöka tänka film och bok separat, men första gången man ser den så är det såklart man jämför. Jag måste nog se den för att ge den en vettig och ärlig bedömning. Men helt klart en spännande och väldigt sevärd film, ha bara inte läst boken före.
Återigen så glömmer jag bort bloggen, den faller i glömskan och det ber jag om ursäkt för. Det händer ändå inte så speciella saker i mitt liv för tillfället. Vardagar är vardagar och då är jag på universitetet och lyssnar på föreläsningar, läser böcker och umgås med mina universitetskamrater. Kvällarna slutar mest med att jag och Tove somnar till något amerikaniserat och ytligt program på TV.
Helgerna är däremot lite mer intensivare med diverse biobesök, träffa vänner och familj osv.
Är dock väldigt trött för tillfället och studiemotivationen är väldigt låg. Försöker att hålla det uppe genom att tänka positivt.
Dessutom ska jag snart på konvent igen! Denna gång är det Kawaiicon som gäller och det ser jag riktigt mycket fram emot. Nu på torsdag sticker jag och Lee iväg och vad skönt det ska bli att få slippa tänka på skola ett tag och bara leva i sin lilla nördbubbla några dagar! Sedan ska det bli kul att träffa Lee, har inte gjort sedan helgen före kretaresan, så det är nästan en måndag sedan. Det är verkligen synd att vi bor så långt bort ifrån varandra så man inte kan träffas oftare.
En annan radikal sak som hänt är med mitt hår. Jag bestämde mig för att försöka bli blond igen och förra fredagen tog jag första steget i den processen. Nu är jag någon nyans av ljusbrun men det ser ändå helt okej ut. Med tanke på att jag trodde att jag skulle bli morrotsorange är det ett bra resultat.
Nu har jag ärligt inget mer att skriva så jag ger upp detta tills vidare så får vi se när jag tar mig tid och skriver här nästa gång!
Nu har man äntligen aklematiserat sig här i Sverige igen efter en underbar resa med familjen till Kreta. Vi hann med mycket på två veckor. Vi åkte till en vattenpark, latade och solade på stranden, shoppade, åt jättegod mat och tog långa promenader. Men framförallt fick vi tid att rå om varandra och skratta tills vi storknade vilket är det viktigaste.
Jag blev solbränd trots att jag för det mesta låg i skuggan som det emo-barn jag är, blev förkyld på grund av AC:n men trots det så mådde jag otroligt bra. En kväll gick jag ned till stranden innan vi skulle till en restaurang. Först gick jag vid strandkanten, lät det salta vattnet nå mina tår medan jag letade efter snäckor, Därefter satte jag mig ned på en klippa och såg hur solen gick ned över bergen och målade himmelen violett, jag satt där tills de första stjärnorna började tändas på himmelen och jag insåg hur lycklig lottad jag är som mår bra, har en underbar familj och otroligt fina vänner där hemma. Allting var så vackert och för en stund levde jag i en liten evighet.
Jag har i alla fall försökt samla energi till mitt sista år på universitetet och i morgon blir det till att åka samma buss, se de vanliga korridorerna igen etc. Men samtidigt är det skönt att det blir vardag. Annars uppskattar man inte när man känner lugnet, och man får dessa små evigheter.
Men tack alla fina som följde med och gjorde denna resa så otroligt fin! <3
Denna vecka har det hänt så mycket. Förra onsdagen fick jag säga hej då till min katt Tjabo, han var 17 år och han hade fått en fögiftning i hela kroppen för hans njurar inte renade ordentligt och han hade också börjat tappa tänder. Det var en tung onsdag, och Tjabo fick somna in i mina armar. Det känns så konstigt, jag har ju haft honom sådan lång tid och han har alltid funnits med mig. Han sov alltid i min säng och jag saknar att borra ned min näsa i hans päls när jag är ledsen och söka tröst. Den sista gången jag kunde göra det var hos veterinären. Han bodde hos mamma och pappa, men han var min katt. Nu är det så tyst i huset så jag blir galen ibland.
Därför var det rätt skönt att på lördagen åka till Lee och träffa henne, det blev anime tittande, TV-spelande, Dockpyssel och MYCKET kattgos! Jag sov även över där och det var skönt att höra ljudet från katter. Allt från att de sprang runt och busade till att de åt ur matskålen och krafsar i kattlådan.
Man ska ta vara och ta hand om sina fina minnen, inget varar för evigt.
Jag och Tove passade också på att gå på bio nu när jag snart ska bort med min kära familj två veckor utomlands. Vi åt middag på Tai Mahal och efter det blev det Guardians och the Galaxy 3D. Den filmen var verkligen jättebra, man fick skratta otroligt mycket och filmen drev och skämtade med sig själv, sådant gillar jag och det är varför jag älskar Marvel. Deras humor är oslagbar ibland.
Det har varit en berg och dal bana av känslor denna vecka. Men så är livet, ena sekunden skrattar man medan andra sekunden så gråter man. Trots att man har sämre dagar får man inte glömma bort att skratta och umgås med människor man tycker om, det kan hjälpa så mycket.
Så har det varit en långt uppehåll i min blogg märkte jag. Har mest jobbat, försökt njuta av solen. Har umgåts mycket med vänner och familj och det har blivit en hel del bad i sommar. Förra sommaren badade jag nästan ingenting och i år har jag badat som en galning. För tillfället bor jag hemma hos mamma och pappa och det har jag snart gjort en månad. Sommar är hos mamma och pappa. Sommarstugan stod här innan mina föräldrar beslöt sig för att bygga hus, och så länge jag kan minnas har jag tillbringat sommaren på denna ö, det skulle kännas konstigt om jag inte tillbringade den varma delen av året här.
Jag har läst en hel del skönlittelatur också. Man borde passa på innan allvaret med universitet börjar igen. Egentligen, varför är det ett uttryck? Som om livet man lever utanför studier och arbete inte är lika allvarligt som de timmar man tillbringar bland en mängd människor man kanske inte gillar och stress? Det uttrycket motsäger sig rätt mycket när man i nästa stund pratar om "Det är bara jobbet, livet går före", om något hemskt händer. Det är vad jag kallar en paradox. Så är inte arbetet eller studier ens liv? är det verkligen ca 14 timmar ber dygn vi inte lever våra liv? utan det är bara tio timmar per dygn vi lever? Men om vi kommer hem från jobbet är man oftast så slut så man orkar inte göra något av sitt "liv" man sitter vid datorn eller TV:n. Kan det kallas liv? Eller är det var man kallar, "innan allvaret?". Nu ska jag sluta skriva existentillet för denna gång, men för tillfället kan jag inte sluta tänka existentiella tankar.
Jag läste precis ut "För eller senare exploderar jag" av John Green. Jag tror alla vet vad den i grund och botten handlar om. Jag velade länge om jag skulle läsa den, om jag skulle orka ta mig engom den när jag vet hur tung och sorglig den är. Jag ångrar mig inte, men det var länge sedan en bok påverkade mig såhär. Det enda jag kan säga om den är att man ska ta vara på livet, och leva sitt liv idag.
Bakom Bloggen
♔Hejsan och välkommen till min blogg.
Jag är 21 år och bor i en lägenhet med min bästa vän och en knasig katt. Här kan ni läsa om en massa tokigheter. Min Japanfanatism, min dockhobby och en massa annat.
