Moyachan

Nu har man äntligen aklematiserat sig här i Sverige igen efter en underbar resa med familjen till Kreta. Vi hann med mycket på två veckor. Vi åkte till en vattenpark, latade och solade på stranden, shoppade, åt jättegod mat och tog långa promenader. Men framförallt fick vi tid att rå om varandra och skratta tills vi storknade vilket är det viktigaste.

Jag blev solbränd trots att jag för det mesta låg i skuggan som det emo-barn jag är, blev förkyld på grund av AC:n men trots det så mådde jag otroligt bra. En kväll gick jag ned till stranden innan vi skulle till en restaurang. Först gick jag vid strandkanten, lät det salta vattnet nå mina tår medan jag letade efter snäckor, Därefter satte jag mig ned på en klippa och såg hur solen gick ned över bergen och målade himmelen violett, jag satt där tills de första stjärnorna började tändas på himmelen och jag insåg hur lycklig lottad jag är som mår bra, har en underbar familj och otroligt fina vänner där hemma. Allting var så vackert och för en stund levde jag i en liten evighet. 

Jag har i alla fall försökt samla energi till mitt sista år på universitetet och i morgon blir det till att åka samma buss, se de vanliga korridorerna  igen etc. Men samtidigt är det skönt att det blir vardag. Annars uppskattar man inte när man känner lugnet, och man får dessa små evigheter.

Men tack alla fina som följde med och gjorde denna resa så otroligt fin! <3