Moyachan

The Last Hour

Kategori: Vanligheter

Nu när jag skriver detta så sitter jag i Malin och Mattias hus med Elliot Smith spelandes i bakgrunden, molnen håller på att lätta och jag önskade att solen kunde gå ned så pass att man kunde skymta stjärnor, men det lär inte hända än på ett tag. Från deras kontor har man en otrolig fin utsikt över vattnet och  den vackra kvällshimmelen som skimrar i svagt violett. Varför jag bor här kanske jag också borde nämna. De är borta helt enkelt, och de ville ha en husvakt och en kattvakt, så då ställde jag upp som en god syster. Det går väldigt bra, alltihop. Ronja är snäll jag försöker se till att hon får vara ute så mycket som det bara går.
Men bara för att jag bor hos Malin är jag inte göralös precis. I Lördags var jag på IKEA, jag som en fattig student så köpte jag inget annat förutom några lådor till min expidithylla. Men det var trevligt för jag hann umgås med Erica, Eva och mamma och en lång bilresa säger jag ärligt inte nej till. Gillar sådana väldigt mycket, att sitta där och plugga in öronen med musik och läsa en god bok, titta ut på det suddiga landskapet som ändras snabbt. Från kohagar, skogar, till forsar till broar.
Denna resa resulterade till att jag läste ut tredje boken ur Scott Lynch bokserie Gentlemanna rövarna. The republic och thieves var lika bra som de andra i serien. Älskar Scott Lynch värld, hur han byggt upp städerna och politken, hur han beskriver... ALLT. Man kan måla upp en bild framför sig och man kan svepas in i en anna värld, en annan tid. Dock avslutades den med en väldigt stor cliffhange och det gör mig ivrig på vilja lsäa mer vilket inte går, det gör mig frustrerad. Scott Lynch skriver inte dessa böcker snabbt så det kommer nog dröja ett tag innan fjärde boken släpps. Inget mig emot ,de är så välskrivna och jag förstår att det tar tid, men som läsare kan det vara enerverande ibland.
Något mer som hänt är att jag har börjat jobba mer på allvar nu under sommaren. Hemtrivsel ringde mig mitt i frukosten och berättade att jag skulle börja jobba på golfklubben igen. Inget mig emot direkt. Jag är van att arbeta på det stället. Det är som att min kropp, sinne, allt, är van vid det ställe och allt gick per automatik, jag behövde kanppt tänka utan kroppen arbetade automatiskt.
 
Lite saker som hänt mig medan jag inte uppdaterat bloggen, enjoy!
 
Detta är mamma och pappas utsikt, men samma himmel och samma vatten som jag sitter och tittar ut över nu!
 
 
 

Fint ord


Kommentera inlägget här: