Moyachan

Helgen har varit verkligen en berg och dal bana av känslor. På Fredagen halv åtta ringde mamma och berättade att Carmen hade jättehögfeber och hon var hängig och åt inte. Hon har gått på mediciner en lång tid och hon hade tarmcancer vars tumörer bara blivit större och fler. Dessutom hade hon fått sådana exem på öronen och hela kroppen, hon hade börjat tappa väldigt mycket päls och kliade sig nästan konstant. Med allt detta som bakgrund hade vi redan bestämt att om hon blir jättedålig igen och hennes mediciner slutar verka och kroppen säger emot så skulle vi låta henne somna in. Det fick hon göra på fredag morgon, usch vad jobbigt det var.

Det var tur att Lee kom och vi hade en superbra dag och vi hade skräckfilms kväll och en massa sådant fint så det skingrade tankarna, jag kunde till och med vlogga. Så tack Lee! <3

Men nu kommer tankarna och trots att jag var med och sa hej då, kramade om och borrade in min näsa i hennes päls på fredagen. Var det på något konstigt  vis när jag kom hem till mamma och pappa igår och ingen hund kom och hälsade på mig, det var tyst och tomt och de hade tagigt bort hennes korgar och matskålar. det var då det slog mig  verkligen ordentligt att fredagmorgonen inte bara varit en hemsk mardröm eller liknande. Min promenadkompis, min lilla knäppa säl och isbjörn i schäferpäls var borta, på riktigt. Det blir inga mer promenader i skogen eller pussar. När jag var mindre och mamma och pappa och Malin var borta på innebady var hon min kompis. Jösses jag lät henne till och med sova  i min säng ibland, hon tog mycket plats och snarkade men det gjorde inget för då kunde jag krama henne och jag var inte ensam. Jag lärde henne trick när jag egentligen skulle plugga själv och till jul blev hon så glad när jag bodde hemma.

Om jag känner såhär vill jag inte veta hur ledsen mamma och pappa är och känner sig.

Fy, det känns alltid jobbigt att ta bort djur, jag har gjort det många gånger men detta var otroligt känsloladdat. Och nu ska jag sluta, blir bara ännu mer ledsen än vad jag redan känner mig.  

Hon har det bra nu, inget mer kliande eller ont. Hon skuttar runt bredvid morfar och jagar pinnar och badar och annat fint, hon plågas inte mer av sina krämpor.

 

Sov sött Carmen! Du var den finaste och bästa hunden som skuttade runt på fyra tassar! <3